05 Jul 2004 11:23

Saker kanske ser sämre ut på utsidan med mitt nya bandage, men inuti är det väl likadant som innan. När Mannen lyckats få mig att prata igår fick jag veta att han verkligen hade uppfattat mig som glad och att jag mått mycket bättre de senaste par månaderna. Han är den som står mig närmast, så det bevisade liksom för mig att det är vad jag visar i handling som räknas. Att vad som egentligen borde vara mindre intressanta melodramatiska gester av självskadande, gråtattacker, självmordsplaner o.s.v. är det jag blir bedömd efter. Självklart förstår jag det på ett sätt, folk kan inte läsa mina tanker eller ta varje ord jag säger på allvar. Men ändå - det undergräver tanken jag försöker så hårt att ta till mig - att det är så mycket bättre att kommunicera med ord. Uppenbarligen överskuggar mina handlingar alla ord jag kan komma på.