Vet inte var jag står just nu. En del av mig ser att jag är ute på tunn is. Men jag kan inte förmå mig till att kliva tillbaka in i den döda zonen. Vad som än händer så har jag förtjänat det.
Dagen bara försvann. Fast jag har kanske gjort en del. Rensade äntligen garderoben, har en stor säck att ta till återvinningen. Gjorde linscurry och flatbröd. Tvättade och manglade massor av lakan, fast Mannen hjälpte till, han är bra på sånt. Läste ut bok nr 2 och 3 och började på nr 4. Lite tv. Pratade med ett par kompisar på telefon. Tog hand om krukväxterna. Och lite sånt.
Bra saker. Mina tanker och de saker jag "ser" är inte så bra dock. Men jag gillar känslan i kroppen, att flyta och sammansmälta med omgivningen, full av energi. Jag minns att jag grät ett par gånger idag, men minns inte varför.
Varför känner jag mig mer verklig när världen ser overklig ut? Spindeldrottningen stirrar på mig från det övre vänstra hörnet och jag bryr mig inte. Jag tycker om att sitta här, veta att jag borde gå och lägga mig och titta på himlen istället, de rosa och purpurfärgade molnen. En kaffe till. Jag ser ekarnas grenar svaja sakta i vinden och jag känner det i min ryggrad. Lyssnar på surrandet av datorn och frysen och fläkten, medan min kropp flyttar sig åt sidan. Armen värker och det är som det ska vara.
Har fortfarande mitt "normalitetspansar" på mig, ganska fantastiskt hur tåliga såna är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar