Ibland, särkilt när jag är deppig, så känner jag mig som en siluett som definieras av människorna runt mig. De är kanterna som gör min form synlig. Och då är jag väldigt känslig för vad folk säger eller gör, det förändrar vem jag är. Vet inte om det där lät begripligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar