18 Sep 2005 08:55

Jag tror att fysisk smärta på ett sätt är mer verklig än psykisk smärta. Är inte det vi kallar verklighet en sorts kombination av att förnimma något och att checka av mot andra personer att de förnimmer samma sak, och så bildas en överenskommelse om att detta existerar? Om jag ser en elefant på gatan och andra inte ser det, så är den enkla förklaringen att jag hallucinerar. Om andra också ser elefanten så är det på riktigt och den har rymt från djurparken.

För det mesta - särskilt när det finns en synlig skada - så är fysisk smärta mer verklig för andra människor. Man kan vara nedbruten av sorg eller skräckslagen utan att det noteras, eller så förväntas du bara samla ihop dig och komma igen. Men skapa en fysisk skada och plötsligt är det en stor grej.

Jag menar inte riktigt att man skadar sig bara för uppmärksamhetens skull. Det vore ju egentligen bra om det bara vore det, för då skulle det ju kunna fixas med lite uppmärksamhet från omgivningen. Jag tänker mer på bekräftelse och att bekräfta sig själv. Hur vet jag vad som är verkligt och ska tas på allvar? Med det mesta tar jag in tecken från omgivningen, väger det mot mina egna åsikter. Så gör jag med smärta också. Och hittills har jag då aldrig upplevt att någon skickar över en ambulans om jag vaknar 4 på morgonen och mår dåligt. Folk kan säga att känslor är viktiga, men ofta handlar de inte så. Jag tycker det är svårt att gå emot strömmen och betrakta mina känslor som viktigare än fysisk smärta.

Och moderat fysisk smärta är på något sätt begränsad, fixerad i tid och rum. Som en boll man kan trixa med. Känslomässig smärta är som kvicksilver, omöjligt att greppa.

Nu låter jag som en reklamfilm för självskadande. Jag saknar det så mycket just nu, fast jag vill ju egentligen inte tillbaka på den vägen. Tänker på förhållandet till Mannen och barnen, min fysiska hälsa (det hade varit svårt att förlåta mig själv nu om jag permanent skadat mina händer). Jag tycker inte om läget just nu, men jag tyckte inte om läget förut heller, det måste finnas en annan väg.