Önskar jag kunde sätta ord på hur jag har mått på sista tiden... Ofta går det bra, jag kan göra de saker jag ska i vardagen. Men jag känner mig som en åskådare, som om det inte är mitt liv. Jag fattar inte varför jag inte kan vara nöjd med det, varför jag vill förstöra allt igen.
Det är nog inte riktigt det att jag är rädd för att vara lycklig. Det jag är rädd för är att allt är perfekt och jag fortfarande inte är lycklig. Att få beviset på att det är mig det är fel på, att jag är så störd att det inte ens är idé att försöka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar