Åt stekt banan och glass till frukost. Yeah... tyckte inte ens att det var särskilt gott, det var mer aggressivt, jag gör saker som är onyttiga för mig. Även om jag inte skär mig så gör jag små saker som inte verkar särskilt märkvärdiga på ytan, men det finns ett hat där under.
Äter skräp, tränar inte, dricker alkohol (inga jättemängder, men tillsammans med mediciner ger det mig ångest). Nu har jag slutat helt med medicinen, med ursäkten att dr B faktiskt sa att jag kunde gå ner till 5 mg, och från 5 mg till 0 mg är det ju inte så långt... När Mannen är i närheten surar och gråter jag, förväntar mig att han snart ska ge upp. Gråter när jag är ensam också, även fast det inte alls ger någon lättnad. Håller alla på avstånd. Påpekar för mig själv vilken loser jag är som inte besvarar email och meddelanden och inte backar upp folk. Den s.k. arbetsträningen vill jag lägga ner, gör bara totalt värdelösa och ointressanta saker, sitter mest och surfar.
Just nu debatterar jag med mig själv huruvida jag ska ställa in terapin idag. Kanske går jag dit och gör bort mig istället.
Skuld håller mig vid liv. Det är inget bra sätt att leva på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar