02 Dec 2006 12:45

Pratade massor med Mannen igår kväll. Sa att oavsett hur det verkar när jag är låg, så är jag ingen kandidat för Dignitas (han har en mycket sjuk brukare som alltid talar om att åka dit och dö). Att när jag är mig själv tycker jag om livet och uppskattar många saker. Han sa att han aldrig tvivlat på det. Jag är förbluffad över hur han lyckas att inte ta det personligt när jag sabbar allt och hamnar på psyk. Han står alltid på min sida, och till min stora glädje säger han att han alltid får stöd av mig. Jag är så oändligt förälskad just nu.