29 Dec 2005 19:54

Nervositeten försvann och nu är det lugnt igen. Jag tjatar och tjatar, men det är så fantastiskt att inte känna sig deprimerad.

Jag städade lite, kastade ut en massa gammalt skräp. Några saker ska jag behålla - gamla leksaker, böcker, foton - som jag egentligen inte vill ha just nu men man vet ju aldrig. Har åtminstone dammat av lådorna. Och jag hittade stället jag hade lagt gamla betalda räkningar och deklarationerna, ett sånt där "bra ställe" som verkade så smart just då och sen hittar man det aldrig. Fast nu gjorde jag ju det.

Plockade också fram nya symaskinen från Netto. Den funkar, så bra. Fixade ett par byxor.

Läste igenom gamla bloggsidor, för jag ville kolla upp när jag tog vissa mediciner och vilken effekt de hade. Skit också, så mycket tid jag har tillbringat inlagd. När jag läser kan jag relatera till mitt dåvarande jag, även om en del av det känns avlägset. Jag tror inte jag har ändrats så mycket egentligen. Det känns nästan orättvist mot mitt dåvarande jag att det är så mycket lättare för mig nu att inte vara självdestruktiv, när jag ibland har kämpat så vansinnigt hårt för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Men jag tror inte att det beror på att jag har blivit så värst mycket skickligare på att hantera livet, det verkar mera hänga ihop med mitt humörläge. Om jag inte är låg eller uppjagad eller tvångsmässig så är det inte så svårt att låta bli att göra vansinniga saker. En jobbig tanke, för jag kan ju inte lita på att jag inte blir sån igen.