Fick ett glatt sms från äldste sonen i Paris. Yngre sonen gillar nya skolan, så hittills är det ok.
En gammal vän ringde igår medan jag var och tränade. Har inte pratat med henne på minst ett år. Jag ringde aldrig tillbaka. Vet inte vad jag ska säga. Grejen är att vi var rätt nära för flera år sen, så om jag håller mig till ytligt vädersnack så verkar det konstigt, men jag vill inte diskutera mer personliga saker med henne.
"Så vad har du gjort på sistone?"
"Tja, ibland har jag varit inlåst på hispan, ibland har jag såsat runt hemma i morgonrock, och mellan varven skurit armarna i strimlor, fast det gör jag inte så mycket nu när jag knaprar psykosmedicin upp över öronen. Annars är det väl bara bra. Själv då?"
Det känns lite sorgligt att vi aldrig kan bli vänner igen, hon är på många sätt en trevlig person. Men hennes mycket starka åsikter mot psykiatrisk behandling och andra såna ideologiska krockar mellan oss gör det omöjligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar