Kom hem igår efter 8 dagars inläggning. Inte så mycket att säga. Blev inlagd på medicin för observation efter en överdos, och jourpsykläkaren övertalade mig att lägga in mig på psyk efteråt. Vilket väl sett i bakspegeln var lika bra. Jag mår inte wow-hurra-super-fantastiskt men är lite lugnare.
Det kändes lite genant att träffa dr B eftersom han hade varit så snäll och givit mig hans telefonnummer för att kunna ringa om det var kris, men jag ringde inte. Jag visste ju att det höll på att gå utför, men jag sa inget till psykologen heller när jag träffade honom ett par dagar före incidenten. Jag är urkass på att be om hjälp på ett konstruktivt sätt. När känslorna stiger försvinner mina ord. Men jag pratade åtminstone sen med psykologen om hur svårt det kan vara att prata, vilket i sig var svårt att prata om.
Dr B ska skriva till AF och se om jag kan få kontakt med någon för att diskutera framtida planer för arbete/studier. Skönt att han hjälper till. Fast jag är nervös, tänk om jag bara bryter ihop och stortjuter framför handläggaren. Känner mig inte så djärv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar