Så här kl 6 på morgonen känns allt bra. Har nätsurfat och gjort lite algebraövningar. Plötsligt förstår jag bättre varför jag inte vill sova, i det här luddiga sinnestillståndet känns problemen långt borta. Som att vara berusad. Det gjorde så ont för några timmar sen men allt det är borta nu.
Och det är så svårt att komma ihåg att steget från eufori till vansinne är så litet. För jag skulle väldigt gärna vilja skära mig just nu, bara för kickens skull. Känns som om det absolut inte skulle spela någon roll. Fast jag har lite självkontroll kvar, ska inte göra det. Men det är så frestande. All energi i min kropp. Men jag ska inte gå ut, det är rätt mörkt. Och jag måste väcka sonen snart. Och det är svårt att avsluta meningar. Så nog nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar