Jag vet inte... gårdagen blev rätt bra ändå, men jag känner mig fortfarande konstig. Det ända sättet jag kan handskas med självskadeimpulserna just nu är att skjuta upp dem, säga till mig själv att jag ska inte göra det nu för jag kan alltid göra det senare. Inte så bra.
Berättade lite för psykologen, vilket kanske funkar avskräckande, för jag vill inte generad behöva gå tillbaka och säga att jag trillat dit (sen finns förstås också tanken att jag förtjänar genanta situationer, så jag vet inte var detta slutar).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar