11 Nov 2005 09:15

Skönt att vara ute från sjukhuset, även om jag i princip är tillbaka på samma ställe som innan. Fast jag visste ju redan att inget skulle förändras. Frustrerad. Svårt att inte bara låta allt gå åt helvete. På ett sätt önskar jag att jag trodde att någon skulle kunna komma och rädda mig, men jag är rätt medveten om att ingen annan än jag själv kan rädda mig, vilket känns riktigt hopplöst.