11 Apr 2005 09:37

Eftersom jag inte vill skada mig just nu så har jag råd att tänka på det.

Om jag inte gör det nu, betyder det att jag gjorde det utan anledning förut?
Hur kan jag veta vad som är en tillräckligt bra anledning för att skada sig? Det kan jag inte. Det finns inga absoluta hållpunkter när det gäller känslor - dels kan man inte jämföra en persons smärta med en annans, man kan inte ens jämföra med sig själv. Det som är totalt överväldigande vid en tidpunkt kan vara högst hanterbart vid ett annat. Vilka motresurser man har kan ändras.

Hur ska jag leva utan dramatiken?
Den yttre dramatiken, att springa på akuten, bli inlagd på psyk osv, det kan jag utmärkt väl vara utan, saknar den inte alls just nu. Men det personliga dramat... den påträngande synen av sår, den fysiska smärtan, skräcken. Det är som om jag har iscensatt min egen lilla skräckfilm. En blandning av vidskeplig andeutdrivning ("om jag gör det mot mig själv så kan ingen göra det mot mig") och fascination inför blod och äckel, sådär som ens blick dras till foton av olycksplatser trots att man vet att det är bättre att låta bli att titta. Måste hitta någon väg runt det här.

Hur ska jag kunna acceptera osäkerheten i att inte veta om jag kan leva utan?
...jag kommer aldrig kunna veta med säkerhet om jag kommer göra det i framtiden eller ej. Det suger, det är en anledning till att jag skulle kunna göra det igen, bara för att veta att jag kan göra det om jag vill. Kontrollfråga. Intellektuellt kan jag förstå att livet inte är förutsägbart, men känslomässigt är det svårare att acceptera. Men det finns helt enkelt inget val annat än att leva med det, kanske blir det lättare med tiden?

Vill jag ens släppa min identitet som en som självskadar?
Vari ligger värdet? Kanske rädslan för att bli avvisad. Om jag definierar mig själv som knäpp, ful, sjuk, hoppas jag bli skyddad från smärta när andra människor tycker att jag är konstig, avvisar mig. Du kan inte förolämpa mig med nedsättande ord för jag gör det redan själv. Jag hann först, haha! Jag är så mycket mer beroende av andra människors åsikter än jag vill erkänna.