Göteborgsresan igår var kul, om än lite tröttande. Jag vaknade vid 3, vi åkte vid 7 och kom hem efter 21. Men det var roligt att träffa en kompis. Museet var intressant, en välgjord och gripande utställning om AIDS. Slutade med att jag storgrät framför alla människor, men med tanke på ämnet så var det väl inte opassande.
Idag åker vi till Stockholm. Jag har egentligen inte ork till det, men jag har redan lovat Mannen. En natt med släktingar, sen vidare till en annan stad för en grej, sen fem timmar i bilen hem. På söndag får jag väl städa för min mamma kommer och hälsa på på tisdag. Onsdag är det läkarsamtal. Plus terapin och samtal om ska ringas.
Det är väl inte så extremt mycket för en normal person, jag känner mig superstressad. Särskilt när jag vet att den värsta stöten brukar komma efteråt, när huvudet är totalt överlastat och jag inte kan lugna ner tankarna. Jo jag vet, jag borde inte förutsätta negativa saker. Jag gör faktiskt fler ansträngningar att vara positiv än vad man kan tro av det jag skriver. Det är just därför jag hamnar i såna här situationer med aktiviteter som staplar sig på varandra - jag intalar mig själv att det kommer att bli roligt och den här gången kommer jag att klara av det. Sen oops.
Hursomhelst, planerna är lagda, jag får väl sova i en vecka efteråt. Inte jordens undergång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar