24 Nov 2006 09:11

Önskar jag kunde sätta ord på hur jag känner mig... Det är som om allt är nytt och blankt. Jag kan stanna i nuet utan ansträngning. Jag gick till gymmet igår kväll i regnet, och kände inget motstånd så det var inte obehagligt, jag kunde bara notera vätan och vinden men det störde mig inte. Är så tacksam för privilegiet att ha en familj, att leva i så mycket kärlek varje dag. Vet inte vart jag är på väg, men just nu är jag mer nyfiken än rädd. Det är så skönt att få semester från rädslan. Jag känner mig inte tvingad till något, väldigt få måsten, varken att vara skötsam eller att sabotera för mig själv.