Börjar bli rastlös. Försökte läsa men jag bara somnar. Har diskat, sitter framför datorn uttråkad.
Mannen tittar på tv men det är om årsdagen av tsunamin, och även om jag faktiskt försöker vara tolerant, eller åtminstone hålla käften om mina åsikter, så blir jag illa berörd av att vissa dödsfall ska minnas och nästan firas, medan andra ignoreras. Ingen gör heldagsprogram om alla barn som dött av aids i år, eller de som dött genom självmord. Jag tycker det är hemskt att bli påmind om att folk inte bara tilldelas olika värde i livet, även vår död värderas olika.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar