Tänker på mediciner just nu, eftersom jag just tog mitt första piller efter händelsen. Jobbigt, men nu är det ok. Funderar på om en liten del i mitt krångliga förhållande till mediciner hänger ihop med mitt krångliga förhållande till min mamma. Hon är så ohejdat positiv till mediciner. Andra runt omkring mig är mer sansade, "hoppas du kan få lite hjälp så länge medan du reder ut dina problem, och att du klarar dig utan piller i framtiden". Min mamma verkar tro att bara jag tar mina piller så blir jag strax frisk. Hon frågar ofta om jag tar min medicin, aldrig om terapin. Jag tror att hon är rädd för att jag eller andra personer ska skylla mina problem på henne, så det är bättre om det bara är en fråga om kemi. Det är sorgligt, för mina problem är inte så mycket med henne som person, som med mina egna reaktioner på henne, om det låter begripligt. Önskar hon kunde se det.
Vi åkte och snorklade på kvällen. Underbart, klockan var 20, fortfarande ljust och varmt, vattnet var ljummet och ganska klart. Jag är för feg att ge mig ut på djupt vatten, men det är så häftigt att titta på små fiskar och krabbor och tång, och maneter är helt fantastiskt vackra under vattnet.
En dag i taget...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar