Har varit vaken länge. Det här tillståndet är så förvirrande. Jag är inte deppig, men vill gråta. Självmordstankar ena sekunden och nästa sekund funderar jag på vad jag ska ha på mig på bröllopet i juli. Arg och rädd, samlad och glad. Tänker nu räcker det, nu går jag och distraherar mig med att städa. Ett par minuter senare surrar tankarna som bin igen.
Eftersom jag inte kan koncentrera mig på att läsa romaner plockade jag fram en gammal kemibok. Träna hjärnan lite. Jag har glömt i princip allt jag någonsin studerat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar