16 Aug 2005 06:03

Inte varje dag, men ofta nog, har jag haft återkommande självmordstankar den senast månaden, med planer och så. Jag har faktiskt någon sorts medvetenhet om att även när det är jobbigt så kan jag ta mig igenom ögonblick för ögonblick. Det är mer att veta att det kan bli jobbigt igen, och igen och igen, att det inte finns någon permanent lösning... varför ska jag ens försöka kämpa.

Skuld också. Känner mig inte tillräckligt bra för denna värld. Så svårt att hantera den känslan, även när jag logiskt mycket väl förstår att det är väldigt överdrivet eller rent av helt ogrundat så är jag rädd för att släppa tanken. Rädd för att om jag inte bär runt på min skuld för att hålla mig själv i schack så blir jag bara en arrogant bitch.

Men idag, idag kan jag återigen tänka på att det är ett alternativ att leva. Jag kan faktiskt känna, inte bara logiskt se, att det är bättre för mig och för folk omkring mig om jag inte tar livet av mig. Inte för att jag tror att jag har övervunnit självmordstankarna en gång för alla, men dessa ögonblick betyder så mycket för mig... som ett fönster till en annan värld.