Tänker på det här med att sluta skada sig. Vore det inte så mycket lättare om det bara handlade om prestation? Om jag kunde säga "vad duktig jag är, jag har en skadefri månad för att jag jobbat så hårt". Men under den månaden var det bara ett par korta ögonblick som jag faktiskt ansträngde mig att låta bli. Jag kan minnas många tillfällen tillbaka i tiden då en skadefri timme krävde mer ansträngning än hela den här månaden. Och jag mår mycket bättre nu än för en månad sen, men det är inte för att jag varit moraliskt högstående - så vitt jag kan bedöma är det bara för att jag fått hjärnan stekt några gånger.
Kanske har jag vuxit upp med en simplistisk tro på att man belönas för sina ansträngningar och straffas för sina felsteg, och att prestationer är det som kommer göra skillnaden, men så plötsligt får man livet kastat sig i ansiktet - lurad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar