Fredagen den 20:e efter lunchen fick jag prata med dr B. Min sambo fick också vara med. Det hade gått bra att snabbt sluta med Edronax och jag skulle fortsätta med Lyrica som skulle vara bra mot ångest. Nu kände jag att det inte var någon vits med att stanna längre på sjukhuset. Bort bort bort.
Och så åkte jag hem, höjde dosen Lyrica enligt anvisningarna och wow, en av de mest massiva humörsvängningarna jag någonsin haft... var rent ut euforisk i några dagar. Någonstans fattade jag att det inte skulle vara, men det var en underbar kick just då, att slippa ut ur gråheten. Vad som händer nu vet jag inte.
Varför jag ens brydde mig om att skriva detta vet jag inte. Ibland finns bara ett behov av att samla minnen.
2007-08-05
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar