15 Feb 2004 21:44

Jag tror att jag borde vara död. Jag tror det blev någon löjlig förväxling någonstans och det är enda anledningen till att jag fortfarande hänger kvar. Och eftersom jag är här måste det vara så att jag tar upp någon annans livssfär. Jag känner väldigt starkt att jag borde ta livet av mig så allt blev uppordnat och ställt till rätta. Att den verkliga anledningen till att jag finner det så otroligt svårt nu att göra upp mål för framtiden är att det inte är meningen att jag ska ha någon framtid. Jag har stannat för länge och värdfolket gäspar. Idéer och planer brukade alltid komma till mig, även när jag var som lägst. Planerna var inte alltid så smarta, men framtiden var aldrig ett tomt hål som nu. Vakuum. Ingenting.

Men. Jag får inte sticka för det kan såra folk. Jag är mamma. Jag har någon som visar mig varje dag att han älskar mig. Jag tror att jag också har några vänner som skulle bry sig.

Jag är fångad. Vad jag än gör, gör jag fel.

Är fixerad vid ett särskilt sätt jag skulle vilja skada mig på, och jag har sett det och känt det många gånger varje dag i veckor. På ett sätt förstår jag att det kan vara en stressreaktion. Jag vet att jag inte behöver göra det bara för att jag tänker det. Jag vet också att jag kan göra det, det är inte en av de totalt helgalna sakerna jag inte skulle genomföra i verkligheten, det är något jag tidigare gjort i mycket mindre skala... Nu när resan till min mamma är över trodde jag att det skulle gå bort, men tydligen inte...

Fan. Vill lämna in mitt veto mot att behöva dela mitt huvud med den här galna, arga, farliga kvinnan. Och jag kan inte vräka henne.