07 Jul 2003

Jag har inte social fobi. Oftast gillar jag människor. Oftast gillar jag att gå ut och göra saker. Men det här blir bara värre och värre. Jag står inte ut med aktivitet, höga ljud, eller ens för mycket prat. Jag blir utspejsad hela tiden nu, eller så känns det som att jag ska explodera. Och jag talar om sånt som jag normalt skulle tycka är trevliga aktiviteter, att vara med människor jag gillar och göra roliga saker. Mitt liv är behagligt med många mått mätt - inga större konflikter, inget hårt arbete, inte mycket pengar men nog för att hålla sig flytande, folk är snälla mot mig. Det måste vara något riktigt fel på mig som ändå inte kan klara av livet.

När jag vaknade imorse kände jag det som om jag hade blivit av med en arm eller ett ben. Som att jag verkligen är funktionshindrad även om det bara är i min skalle. Jag kan inte göra det jag vill göra längre. Jag vet inte hur jag skulle kunna acceptera det. Jag önskar att jag ville skärma av mig från världen och samla frimärken, men jag vill inte. Jag vill vara ute i världen men jag fixar det inte. Det gör ont.