13 Jul 2003 12:13

Det tog mig över två timmar att komma ur sängen imorse. Den där konstiga blandningen av ångest som skriker åt mig att röra mig och avstängdhet som gör att jag bara stelnar istället. Min kropp, särskilt benen, värker men det är som att de inte tillhör mig, så jag bara ser på. Skrämmande, smärtsamma, bisarra bilder kommer och går i huvudet - jag ser på, tänker väldigt förnuftigt att nu är det dags att gå upp och göra något vettigt, men det är som om jag bara står i det bortesta hörnet i min skalle och inte har kontroll och kroppen ligger bara kvar. Jag känner mig fångad. Det gör ont, men det finns ett tomt hål i mitten av smärtan och där stannar jag och väntar.

Jag hoppas att det bara är rester av utsättningsbesvär, men jag är rädd att det är jag utan mediciner. Har ju varit här förr (också långt innan jag alls började med mediciner) så med stort motstånd måste jag erkänna att allt kan inte skyllas på pillrena. På något sätt hade jag lyckats glömma hur det här känns.