Det har varit ett par knäppa veckor - mest i min skalle. Jag blev mer och mer deppig efter att jag börjat med Tegretol igen. Jag vet inte om det var ett sammanträffande, men den har haft en depressiv effekt på mig innan så jag misstänker den. Enstaka bra dagar, sen tillbaks ner i skiten.
Hade ingen energi kvar att ta hand om mig, och tvärslutade med medicinerna. Jag visste att det inte var smart, men...
Först blev jag illamående och yr, det gick över, sen riktigt låg och började gå från negativa tankar till knäppa tankar. Det kändes som om min kropp var död och rutten, tills jag faktiskt ibland tyckte att den såg ut så. Och jag fick en fix idé att jag skulle dö en viss dag, så jag kunde lika gärna planera mitt självmord, då skulle jag åtminstone ha någon sorts kontroll över hur det skulle ske. Jag såg hela tiden datumet i mitt huvud. Jag trodde att jag inte kunde berätta för någon, inte ens min psykolog, eftersom det vore elakt mot dem. När det var som värst ställde jag in psykologtiden, men jag hade ett läkarsamtal som Mannen såg till att jag gick till. Jag berättade inte direkt något för henne, utom att jag hade slutat ta medicinerna, fast jag antar att hon såg hur det låg till och hon övertalade mig att börja med Zeldox igen. Det var jättejättesvårt att ta det första pillret, men sen lugnade jag ner mig lite. Efter två dagar började de tvångsmässiga självmordstankarna ge med sig. Dödsdagen kom och gick, och uppenbarligen är jag fortfarande här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar