10 Dec 2004 06:38

Jaha, tillbaks på galenpiller, pratar lite mer igen...

Måndag morgon kunde varit bättre. Mannen kom in när jag höll på, och insisterade på att jag skulle berätta allting, och till slut, på ett "skyll dig själv, du kommer inte vilja höra detta men det var du som frågade"-sätt berättade jag. Tankar, planer, handlingar. Han berättade om sina tankar och känslor. Det var extremt smärtsamt, mer än jag egentligen klarade av just då, men ur synpunkten att behålla ärlighet i vårt förhållande var det nog bra ändå. Han grät t.o.m.

Jag blev övertalad att prata med psykmottagningen, eller rättare sagt så ringde Mannen. Fick en akuttid. Ung läkare, trevlig och lugn. Jag fick välja mellan att bli inlagd genast, eller vänta på en tid hos dr B någon gång senare i veckan. Mannen sa att han enbart ville ha mig hemma om jag ärligt kunde lova att inte göra något. Det är sällan han tar till ultimatum, så jag fattade att han menade det och gick med på att bli inlagd.

Fick dagen efter prata med dr B tillsammans med Mannen. Det är svårt sånt där, svårt att sitta och lyssna på andra personer när de pratar om en... men jag hade också svårt att prata själv så det var ju bra att Mannen var där, jag hade berättat det mesta för honom och han kunde antagligen framföra det tydligare än vad jag kunde.

Jag har fått ett hyfsat positivt intryck av dr B. Han lyssnar, och är inte så arrogant. Han frågade mig om mediciner, om jag ville testa igen, hur olika sorters mediciner funkat för mig tidigare, osv. Fast han gav inte intryck av att tro att mediciner mirakulöst skulle lösa allt. Skönt med folk som kan tänka.

Så... jag har kommit överens om att ge livet, universum och allting ytterligare en chans. Ska testa Abilify 15 mg och ska inte sluta i terapin. Blev utskriven med återbesök nästa vecka. Gud så bra jag är. Kanske kommer jag t.o.m. börja prata med mina vänner igen. Kanske.