Har haft självmordstankar idag. En sån märklig upplevelse för jag känner mig inte alls låg, inte ledsen och hopplös. Inget jobbigt har inträffat, inga konflikter, jag har inte gjort några dumma misstag (vad jag vet), har inte sett triggande tv-program eller läst tidningar. Har sovit ordentligt, ätit, är inte sjuk. Jag har umgåtts med Mannen och hans barn, fixat hemma, tränat, pratat med min yngsta, löst korsord. Jag ser fram emot att träffa mina barn imorgon.
Det är svårt för mig att acceptera att ibland är tillvaron svår att begripa. Jag vill veta VARFÖR jag tänker som jag gör, känner som jag gör, men ibland går det inte att lista ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar