Något märkligt händer om och om igen, och jag önskar att jag kunde beskriva det I ord, jag behöver kunna definiera det, kunna kommunicera med det, men det svävar på gränsen till medvetandet och jag kan inte greppa det. Minnen? Fast utan sammanhang och utan innehåll, jag minns inte egentligen, har bara känslan av att minnas.
Låter som inbillning, kanske det är. Det påverkar mig, det är allt.
Samtidigt som jag skriver detta för jag en emailkonversation med en överläkare i psykiatri som ber om min åsikt om något. Livet är så fantastiskt, obeskrivligt ironiskt ibland. Jag tror att det är en av de saker som trots allt håller mig igång - alla totalt oväntade saker som händer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar