Det har gått bra att vara hemma över helgen. I lördags hälsade vi på P, som också råkar vara inlagd på en annan psykavdelning. Hon fick inte gå ut själv, så hon blev glad när vi kom och kunde ta med henne ut en sväng. Vi gick några ärenden och for sen ner till stranden. Självklart tyckte vi att det var skitkul att hon blev "vaktad" av mig som var på permis från en annan psykavdelning.
Mannen är så extremt snäll och förstående, jag vet inte hur jag ska kunna tacka honom för allt han gör för mig. Ja, jag säger det åt honom, men jag vill göra mer...
Som sagt, det har gått bra, men jag känner mig väldigt konstig av och till. Plötsliga sorgattacker. Ena sekunden är jag helt ok, nästa är jag helt överväldigad av självhat. Mycket grafiska självskadetankar som kommer ur ingenstans. Jag antar att allt har sin förklaring, men jag fattar inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar