Det är lite lustigt att några av mina nätkompisar har sagt att de märker att jag inte mår bra, medan ingen I min närhet har sagt något. Ja, psykologen då. Har inte haft lust att träffa honom på sista tiden, känns allmänt meningslöst, som livet. Jo, jag går dit. Om något är planerat gör jag det. För jobbigt att ändra planer. Jag går upp kl 6 för att väcka Mannen. Jag träffar folk jag hade planerat att träffa. Jag går och tränar. Jag gör praktiska saker som Mannen bett mig om. Om inget är planerat gör jag inget.
Finns mycket av de våldsamma bilderna och impulserna i skallen, så jag känner att jag måste vara väldigt kontrollerad. Hålla händerna upptagna, eller hålla kroppen helt still. Trycket över bröstet stör mig. Jag vet att det bara är ångest, men det gör ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar