Känner mig fastlåst. Jag har vägrat ECT:n som faktiskt funkade rätt bra (fixade inte varenda problem, men jag var ändå i bättre form än nu). Jag ska träffa dr B på fredag, och jag är väldigt spänd och generad vid tanken. Det verkar meningslöst och uppmärksamhetskrävande att alls gå dit, de har ju försökt i åratal att hitta något som hjälper, och nu vägrar jag det. Vad kan de göra? Har liknande tankar när det gäller terapin, att jag bara slösar bort psykologens tid.
Och visst, tvivel är en del av sjukdomen, men det betyder inte att det inte är sant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar