Yngre sonen har bestämt sig nu att flytta upp till sin pappa och försöka få ett jobb där. Han säger att han gärna bor med mig men inte i den här staden, och jag kan väl se det ur hans synpunkt. Och han är 19 så han bestämmer själv. Kommer sakna honom ändå.
I fredags morse när Mannen kom hem från jobbet hade han svårt att andas och var väldigt trött. Det hade hållit på i en vecka, han trodde att astman blivit värre. Men jag "beordrade" honom att gå till husläkaren. Visade sig att det är hans hjärta, förmaksflimmer. Så resten av dagen fick vi tillbringa på akuten.
Nu måste han ta mediciner i 3-4 veckor, och om det inte löst sig ska de "starta om" hjärtat med en elchock.
Han är tapper, men lite deprimerad över att kroppen håller på att rasa.
Jag är slut och oroad. Har googlat lite, förstår att man kan leva i åratal med detta problem. Men ändå...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar