23 Jan 2007 06:34

Det har varit svårt att sova inatt. Även fast jag bara sov två timmar förra natten. Men kanske lite narkos funkar som ersättning.

Jag är rädd. Vet inte varför, jag har ju gjort detta några gånger förut.

Jag försökte faktiskt prata. Med Mannen i söndags kväll, och med min psykolog igår. Men jag verkar inte kunna förklara mig tillräckligt bra för att andra ska förstå. Eller jag vet inte riktigt om det bara är att jag inte kan göra mig förstådd, eller om det är så att andra tycker att min verklighet är så fel att de inte vill bekräfta den.

Jag försöker inte bråka med någon. Jag vägrar inte att lyssna. Jag kan bara inte ta in. De pratar med min rationella sida men den har flytt bort i en såpbubbla, den är inte verklig. Jag är hysterisk, jag gråter och skriker och kastar saker, utom förstås att jag inte gör det, jag sitter tyst på en stol, så vem kan ana? Det är inte deras fel.

Och nu känner jag mig som ett misslyckande för att jag tar till elektricitet genom hjärnan. Om jag bara försökte lite mer...

Jo, jag vet att det bara är känslor. Känslor är inte verklighet. Tankar är inte verklighet. Allt jag har som är solitt är min kropp, så jag låser in mig i badrummet. Sen vill de att jag ska förklara, jag vet inte hur man förklarar utan ord.

De här orden är inte verkliga heller. Jag lämnar dem här ifall de betyder något imorgon. Om inte så spelar det ändå ingen roll.