Träffade min psykolog och vi kom överens om att ta en paus på obestämd tid. Uppenbarligen kände han sig tvungen att påpeka att jag är alldeles för störd för att lite elektricitet skulle fixa mig (fast uttryckt i finare ord). Jag sa att jag är fullt medveten om det. Jag tyckte det var lite gulligt.
Planen är att jag ska få ECT på onsdag, och sen igen den 21:a, därefter diskutera med läkaren vad som ska hända. När vi har en plan ska jag ringa psykologen och snacka om hur vi gör med terapin. Just nu känner jag mig hemskt obekymrad, att hålla mig vid liv räcker för mig, jag skådar inte alltför långt in i framtiden. Det kommer väl att förändras vid någon tidpunkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar