Terapin känns så jävla värdelös. Eller närmare bestämt, jag känner mig så jävla värdelös för att jag inte pallar med terapin.
Har egentligen inget hopp längre att det ska bli bättre. Jag slösar bara bort tiden. Inget i livet verkar tillräckligt intressant eller roligt för att motivera mig, det är skuldkänslor som håller mig igång.
Och jag fattar inte varför jag fortsätter att skriva här. Jag hatar den där delen av mig som envisas med att söka kontakt. Det vore så mycket bättre om jag bara kunde kapa alla band en gång för alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar