Läget har varit lite märkligt. För nästan två veckor sen kontaktade jag psykjouren när jag kände att det gick utför alltför snabbt. De övertalade mig att lägga in mig, men "min" avdelning där dr B arbetar var fullbelagd, så jag hamnade på avdelningen bredvid. Sov inte alls den natten (lite svårt när någon sitter där och stirrar på dig) vilket som känt kan göra mig lite uppskruvad. När jag träffade en läkare nästa morgon kände jag genast att han ville skriva ut mig, och jag ville därifrån så det gick jag genast med på. Sett i backspegeln kanske inte så smart.
Nästa morgon var hemsk, framskridna självmordstankar och jag skadade mig, fick gå till akuten för hoplappning, och de skickade mig vidare till psykjouren. Tur att Mannen var med mig, jag hade så svårt att prata så han fick ge dem informationen. Jag är också glad att han och läkaren övertalade mig att lägga in mig igen, den här gången på "min" avdelning.
Hade rött vak i 5 dagar. Sen togs det bort, och sen fick jag en stor humörsvängning i några dagar, plötsligt massor av energi, pratade på telefonen i timmar, tränade, shoppade, färgade håret två gånger. Fick tvinga mig att inte vrålskratta högt på nätterna när jag tyckte att mina drömmar var sanslöst underhållande (som t.ex. en båt full med vad som såg ut som barn, men egentligen var mutantråttor som jag matade med vaniljsås). Dr B ville att jag skulle stanna några dagar till för att kolla hur det utvecklade sig. Nu är jag mer tillbaka på jorden igen.
Har till slut kommit upp till måldosen 200 mg lamotrigin. Blev också satt på 2 mg Risperdal i förhoppningen att det ska hålla mig innanför ramarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar