Känner mig konstig. Inte låg men har ändå inte-bra tankar.
Arg på mig själv för att jag gör upp planer med vänner efter jul. Jag hade redan saker planerade, att hälsa på min mamma och sen själva julen. Jag tänkte stryka en efter en på listan, men nu lägger jag bara till mer på listan. Och det känns som en förbindelse att leva. Jag gillar inte att vara fångad.
Gör smarta saker som att slå upp vilken effekt överdoser skulle få av de piller jag har. Överdoser som mest bara skulle vara smärtsamma och slabbiga, men det avskräcker inte. Fast jag antar att det är just rädsla inunder, rädsla för att livet är så oförutsägbart och otryggt. Så jag vill orsaka otryggheten själv, för att ha kontrollen. En paradox, jag vet.
Nej, jag ska inte göra något. Jag kan fortfarande ta hänsyn till andra. Jag önskar bara att det vore möjligt att prata om det utan att folk blir upprörda eller ledsna, men jag fattar att det inte fungerar så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar