När det gäller terapin... jag vet inte. Det är så svårt att separera ut vad som är effekter av terapin och vad som beror på alla de andra saker som pågår i livet parallellt. En stor del av tiden tycker jag ganska bra om att ha honom där, någon som inte ger upp när jag tycker det är hopplöst. Jag håller ett visst avstånd, är så medveten om att det bara är hans jobb, men jag respekterar honom även om jag inte alltid håller med om hans åsikter.
Han är med på att fortsätta med terapin nu iallafall. Senast påminde han mig om olika sätt som jag har förändrats på, och sa också att han höll på att lära sig att vara ett bättre stöd. Det är nog det jag har känt, att när han tvekat om vi skulle fortsätta terapin så har det inte enbart handlat om mig utan även om honom. Sedan erkände han att han hade sett en stor skillnad hos mig av ECT:n, vilket var lite intressant eftersom han var så emot det.
Jag har inte kraschlandat och jag har inte självmordsplaner, så jag mår totalt sett bättre än före ECT:n. En del mindre bra saker håller på att krypa tillbaka, hopplösa tankar och de grafiska självskadebilderna. Som vanligt med andra ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar