Fan vad svårt det är att begripa sig på livet ibland. Vet inte vad jag ska tycka om detta. Fick ett email från någon som är psyköverläkare. Citat "tack för allt stöd, hjälp, goda råd och klokhet som du delat med mig i denna fråga. Utan tvekan var det av vital betydelse för mig personligen."
Han vet inte att jag är ett psykfall och det är inget han direkt behöver veta heller, så jag borde inte behöva bry mig, men jag känner mig så obekväm när jag inte är öppen... som om jag lurar folk även fast jag inte avsiktligt gör det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar