De gjorde en ballongvidgning på Mannen idag. Jag pratade med honom på telefon nyss, han mår bra. Han är på sjukhuset i större staden, vet inte om han får komma hem redan imorgon. Jag har varit orolig, var skönt att höra hans röst.
Den första texten skrev jag 2007 efter en händelse som var både typisk och speciell, ett nära självmordsförsök och en psykvistelse.
Den har inga som helst litterära anspråk, har inte brytt mig om formuleringarna, det är bara ett försök att fånga några minnen i flykten.
Lägger till fler fångade minnen efterhand, ur en gammal blogg. Det är mycket självcentrerat, handlar huvudsakligen om mörka tankar och mediciner, antagligen mest intressant för mig själv...
... en medelålders småstadskvinna, låter det inte lite trist? Jag piggar upp det med någon form av galenskap - efter några frågetecken har roulettkulan nu åter landat på bipolär. Och så förstås ett visst mått av elände i bagaget. Hur framtiden ser ut får jag skåda i stjärnorna efter, men vilken behandling jag än får av läkarvetenskapen så är jag kraftigt kärleksbehandlad av man och barn, och försöker på något stabilare ben långsamt hitta ut ur labyrinten.
Vill du mig något finns jag på stellariamedia@gmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar